Skandalöst!

15 06 2008

Jag läste det här och kunde inte mer än undra vad det är för hemskt hemskt fel på svenskar och svenskor.

Åh herregud! De fick inte dricka sin öl i fred?! Nämen vad är detta för beteende? Det är som om de förväntas vara sociala om de är ute vid stora evenemang. Dessa underligga och för oss främmande traditioner de har för sig nere på kontinenten kan vara ytterst besvärande.

Även detta gjorde mig väldigt trött. Det utmålas som någon slags tragedi. Beroende på hur man behandlar ordet så kan det betraktas som så. Om man menar att det var en händelse som omedelbart hade kunnat undvikas, så ja då kanske det var tragiskt. Men om man som jag tror på evolution så bevisar detta bara att de allra mest korkade förr eller senare sorteras ut genom just sin egen bristande intelligens. Synd bara att hon hann föröka sig.

Vad trodde hon skulle hända? Skulle hon krocka med en annan rattfull, sen skulle de stappla ut ur sina bilvrak och ger varandra en high five medan de skrattade åt hela grejen?

Annonser




Pac-Man, Mitt I Maten.

14 06 2008

Så var han plötsligt där, min gode vän. Ett kärt återseende och en glad överraskning.





100 Saker Jag Tänker På, del två.

9 06 2008

En kort fortsättning.

Nummer sexton: Tecknet på en dålig fest; någon som skriker ”Fest!”.

Nummer sjutton: Det här är inte ett skägg, det är en liten katt som jag dresserat att ligga väldigt stilla.

Nummer arton: En grävling är i stort sett en billigare variant av en björn.

Nummer nitton: Straight eller gay. Svart eller vit. Vi är alla rosa på insidan.

Nummer tjugo: Vill du låta smart, lägg till några adjektiv.

Nummer tjugoett: Är de ”magiska orden” de samma för en trollkarl eller häxa som för oss andra?

Nummer tjugotvå: Vore det olämpligt att säga ”Välkommen åter.” om du jobbar som begravningsentreprenör?

Nummer tjugotre: En fetisch är bara en pretention iförd läderstövlar och strap-on.

Nummer tjugofyra: Folk lägger inte märke till detaljer.

Nummer tjugofem: Folk lägger inte märke till detaljer.

Nummer tjugosex: Det som skiljer agnarna från vetet är en invecklad skördeprocess som är fruktansvärt tråkig.

Nummer tjugosju: En hel del homosexuella män stannar kvar i garderoben så länge för att de är modeintresserade.

Voila – le conversation a la internet.





Pedofiler och Allmänheten.

7 06 2008

Människors allmäna jargong gör mig ibland så fruktansvärt jävla trött. Nu är hela pedofil-hetsen i full gång igen. Se upp, pedofiler lurar överallt! De kommer att våldföra sig på era barn när ni som minst anar det!  Titta aldrig bort! De är inte bara gravt sjuka människor, de är onda! Ren och skär ondska ser man så sällan nu för tiden. Det är skönt att kunna peka på någonting och direkt avgöra om det är ondskefullt. Lite tryggt och säkert och mysigt.

Det är frukstansvärt lätt att sitta i fikarummet på sitt jobb eller i sin blogg och hävda att dödsstraff är ett gångbart alternativ för pedofiler. Det vill säga ifall man inte bryr sig om att tänka efter i mer än fem sekunder. Att ett specifikt fall kan vara helt solklart och uppenbart betyder absolut ingenting. Lagen är inte selektiv, den stiftas inte olika för enskilda ärenden. Släpp era bibliska hämnduppfattningar. De är bara 1500-tal…

Missförstå mig rätt nu. Jag tror på rätt och fel i alla situationer. Evidentiella så väl som moraliska. Sen kan de vara näst intill omöjligt för en människa att urskilja dessa sanningar. Detta betyder däremot inte att vi ska sluta försöka. Idén att moral är subjektivt ”rätt” för någon men ”fel” för en annan och att ingen därmed har monopol på sanningen är fånigt önsketänkande. 2 + 2 blir inte 5 för dig, hur mycket du än kisar. Sanningen är inte demokratiskt framröstad. Den kan vara obekväm och hemsk och väcka anstöt, men det gör den inte mindre sann.

Pedofiler är psykiskt störda individer i behov av vård. Punkt slut. Deras handlingar, om det gått så långt, är utan tvekan vidriga. Rent av ondskefulla. Men personen är inte ondare än någon annan psykiskt störd människa. Eller kan man rangordna psykiska störningar på en skala av godhet? Är anorexia mer eller mindre ondskefullt än schizofreni? Så när folk säger att de vill slå ihjäl peodifler eller kemiskt kastrera dem blir jag lite fundersam. Särskilt när det är en folkvald som gör sådana uttalanden.

Detta stinker av den klassiska uppfattningen om mental hygien och renhet som vi höll på med förr här i Sverige. Ni vet, när de spårade ur lite och vi inte bara kastrerade de psykiskt sjuka utan även en massa annat ”oönskat” folk. Folk som zigenare, fattiga, lapp-jävlar och de mentalt slöa (vad nu det innebär). Än en gång, missförstå mig rätt. Jag jämför inte romer och samer eller nån annan än just pedofiler med pedofiler. Men om vi ska börja kastrera personer, var drar vi då gränsen? Ska vi bara just kastrera sexualförbrytare? En viss underkategori av dem? Mycket av den njutning de får ut av sina brott är inte direkt kopplat till den konventionella bilden av sexualitet och deras pung. För att inte nämna de fåtal kvinnliga sexualförbrytare som finns. Hur permanent behandlingen är anser jag inte vara det väsentliga. Vad händer om någon feldiagnostiseras? Trot eller ej så gör psykologer fel ibland. Jag vet, jag blev också chockad när jag fick höra det. Jag spottade ut mitt litium rakt i latexmasken på min gimp.

Om nu en del människor vill släpa ut pedofiler på våra torg och stena dem till döds så tycker jag vi gör det. Kom igen! Vi kan nog utan problem samla ihop ett par hundra pers och storma våra häkten och fängelser. Polisen lär inte göra allt för mycket motstånd. De kommer försöka hindra oss lite halvhjärtat i några minuter men tycker egentligen precis som vi och ger med sig till slut. Sen är det fritt fram att spetta loss lite kullersten från gatan och påbörja arbetet. Nå, ingen som vill? Håll käften då för helvete.