För sverige – i otid.

24 02 2009

Victoria ska gifta sig! Hon ska få sin Daniel. Kan ni tro det? Nej, inte jag heller. Det blir säkerligen en magisk och alldeles underbar kväll på slottet när detta giftermål till slut ingås, inför både gud (som ju bestämt att hon ska bli drottning) och det svenska folket. Det är allt bra tur att vi har en kungafamilj. Så att vi får något extravagant och påkostat evenemang att distrahera oss från det faktum att vi snart alla är arbetslösa. Har du riktig tur kanske brudparets ekipage krossar din fot på väg till kyrkan. Ett oförglömligt minne av ett viktigt kapitel i världshistorien blir ditt för evigt. Tillsammans med haltandet.

När ekonomin fullständigt kollapsat och gäng av vilda hundar ylandes stryker omkring utanför dörren kan vi hålla oss varma i våra små skjul med tanken av att successionen är säkrad för ännu en generation. Sverige är bevarat. Ett folks framtid räddad. Nu återstår bara att vår kronprinsessas livmoder är fruktbar så är lyckan total. Måtte det bli ännu en härförare av de mått vi är vana vid!

Vilken ren och skär glädje att hennes blivande make dessutom är en man av folket. I dess vidaste bemärkelse naturligtvis. Han må inte vara adlig, men han har en humanoid kroppsform och andas nästan säkerligen någon slags syreblanding. Han bör enligt uppgift även inta näring genom en öppning i skallen. Förvisso av typer och kulörer sällan skådade av oss ur pöbeln. Men det är likväl naturlig näring och inte alls barnasjälar som republikaner antydit. Detta är en förbannad osanning.

Våra medier har utför ett alldeles exceptionellt arbete i att bevaka denna händelse. De har under dagen försett oss med metervis av artiklar och kolumner i ämnet. Mer att följa, oundvikligen.





Musik för tondöva.

19 12 2008

Volbeat måste vara det mest överskattade band jag någonsin haft oturen att få höra. Varenda spår har den underliga karaktären av att låta som tre helt olika versioner de bara mosat ihop i brist på bättre idéer. Ingen enskild del håller, ihop är det ännu värre. Menlösa chuga-chuga-break-riff som slentrianmässigt kombineras ihop med texter som är så banala att de hade kunnat klottrats ner av vilket nutidsbarn som helst med mongolida drag och alldeles för mycket sinnesförvrängande substanser i blodet.

Deras ljudande kan liknas vid att köra in konkelbär i öronen. Med skillnaden att konkelbär förr eller senare kommer ut igen, på din axel eller golvet, medan Volbeats musikala travestier aldrig kan göras ohörda. De är fast där inne för alltid.

Lägger du dessutom till deras fjantiga machoattityd och estetik har du den den musikaliska motsvarigheten av en Jackson Pollock-tavla. Men betydligt mer likt en spya. Dessutom luktar deras fans förmodligen som en halvsmält kebabrulle och fulöl på väg upp ur strupen en kall lördagnatt. Ska danmark nånsin lyckas producera ett till bra band efter D-A-D på 90-talet? Tveksamt.

Uppdatering på begäran, 12/01/09:

Se på denna video och bedöm själv…

Varning utfärdas, sångaren låter extremt förstoppad. Alternativt retsamt efterbliven.





Smidigt uttryckt.

11 11 2008

Lösryckt ur Aftonbladet.

markoolio

Ja, det kan jag förstå. Om man medvetet försöker skaffa sjuka barn så bör man uppsöka professionell hjälp omgående. Krya på dig Markoolio. Vi behöver färre fylleslag och mer schlager. Eller allra helst ingendera.





Ropen skalla,

10 11 2008

papper

Jag instämmer, håller med och har en åsikt som är den samma som detta. Papper åt folket! Men vilken typ av papper? Toapapper eller hushållspapper? Vilket egentligen är exakt samma sak, men som aldrig får förväxlas. Bakplåtspapper eller utskriftspapper? Det finns mycket roligt man kan ha med papper. En framtid fylld av möjligheter och äventyr väntar.





Manligt hörru!

6 10 2008

Jag sitter här och läser om Aftonbladets nya tema på sin kultursida: Män som kramas med män. Är det verkligen vad det behövs mer av? Att män ska bli ännu mer som kvinnor? Sverige är redan ett löjligt feminint (i brist på ett bättre ord) land som det är. Känslor är viktigare än fakta. Barn är viktigare än människor. Tillfällig säkerhet är viktigare än att ha roligt. Vad har detta ledit fram till? Ett bättre samhälle? Knappast. En stor del av skulden kommer jag lägga på denna neo-post-pseudo-feministiska rörelse som skvalpar runt i alla kulturella och politiska finrum. Det är dennes stora misslyckande att vi långsamt gjort oss av med de bra stereotypt manliga attribut som funnits och behållit de dåliga. Meningslös karriärism och sex likställt med att ta en lättöl tycks vara det enda som finns kvar. Två saker som får mig att vilja kräkas i min soppa.

Kvinnor vet lika lite eller mindre om vad det innebär att vara man som vi som faktiskt har en snopp. Varför ska vi då lyssna på dem? Ska män återgå till att tala om för kvinnor vad innebörden av femininitet är? Naturligtvis inte, så varför är då det första något positivt? Om en kvinna skulle påstå att kvinnor är bättre än män skulle hon överösas med applåder. Vänd på situationen och en åtminstone verbal lynchning är nära förestående. Hur ser våra värderingar och antaganden ut? Världen skulle vara en mycket bättre plats och inga krig skulle nånsin startas om kvinnor fick bestämma. Margaret Thatcher, Golda Meir och Indira Gandhi var väl helt enkelt inte kvinnliga nog. Vad nu det innebär.

Var hittar man denna grabbiga manlighet med halvt sociopata män som bara tänker på fitta, hockey och att knacka bögar? Vilka är dessa män? Har jag träffat på ett par exempel av dem i mina små manövrar ute i världen? Naturligtvis har jag gjort det. Men jag skulle vilja dra iväg en gissning om att de är en såpass försvinnande liten procentandel att de blir obetydliga. Det kommer alltid att finnas, de är en kvarglömd del av vårt genetiska arv. De var säkert användbara en gång i vår forntid. Denna undergrupp av inte allt för intelligenta muskelberg. När vi behövde folk som var dumma nog att faktiskt springa mot en björn i grottöppningen. Medan vi andra kunde fly.

Alla dessa skribenter, kulturknuttar och feminister kanske borde sluta hänga med och attraheras av just dessa män. Så skulle vi med en åtminstone halvt fungerande hjärnbark äntligen få slippa höra beklagandet av hur det är ”Så här män är” varenda gång de blivit knullade och dumpade eller hört en homofob kommentar. Rationalitet besegrar fördomar bra mycket bättre än känslor och kramar.





Hallonbär.

22 09 2008

Direkt från kontoret för Umbärliga Överflödigheter.

Till skillnad från geléhallon som smakar banan eller tonfisk?





Det vita guldet.

19 09 2008

Ibland ser man spännande saker. Oftast inte förstås, men emellanåt. Med spännande menar jag inte nödvändigtvis en biljakt eller ett sexigt möte på hustaken högt ovanför Paris gator. Nej, jag tänker mig mer ovanligheter. Ögonblick vi vanligtvis inte träffar på. Saker som får oss att stanna upp och tänka över vad det precis var vi såg. Låta det rulla runt lite där uppe i torktumlaren som är våra sinnen. När det blir fullt i filtret får vi Alzheimers. Tror jag, jag är inte en läkare. Men jag spelar en på TV.

Det mest rafflande jag någonsin har sett var för drygt ett år sedan när jag rumlade runt i Seattle som utbytesstudent och allmän internationell fyllekaja. Vår lilla grupp av ynglingar befann sig precis utanför Pike Place Market efter lite utforskande av detta landmärke. Jag stod på ett hörn och kedjerökte medan de andra injicerade kaffe rakt in i sina ögonglobar, eller hur det nu låg till. När jag var inne på min tredje raka cigarett tittar jag tvärs över den lilla betongplanen med tillhörande bänkar och bord i samma material. Där, på andra sidan, ser jag en man i trettioårsåldern. Iförd kortbyxor och en neonblå t-shirt sitter han på tidigare nämnda bänkar. Vilket är tur för jag misstänker att hans kroppshydda inte kan bäras upp av mänskliga fötter. Benen skulle omedelbart krossas till ett finkornigt pulver om de belastades med en sådan vikt. I sin ena hand håller han en öppnad burk med majonnäs. Den andra är djupt begravd i burken.

Jag blir naturligvis något ställd av detta spektakel som jag står och iakktar. Vad är det han håller på med? Försöker han framställa sexliknande ljud för komisk effekt? För att liksom fördriva en eftermiddag? Sakta börjar han föra ut handen ur burken. Den är inte bara nersmetad i majonnäs han håller dessutom en stor klump av det i vad jag skulle beskriva som ett dödsgrepp. När snubben når sin mun börjar han mosa in denna geggiga skatt han funnit. Vid det här laget måste jag vända mig om för att inte få kväljningar. Efter att ha tipsat en eller två av mina goda vänner om denna mänsklighetens stolthet lämnar jag platsen för att aldrig igen se karln. Vad gör han idag? Har han gått vidare till att dricka såser i offentliga parker? Allt jag vet är att han gjorde mitt liv lite mer fascinerande, om så bara för någon minut. Tack.