Så är dock inte fallet här på cypriotisk mark. Mängden vätska jag intar avdunstar eller upptas omedelbart. Hungern består. Denna mättas med åtskilliga portioner av kött och tzatziki i varierande intervaller. Min käft har avverkat ansenliga volymer medelhavsmat de senaste veckorna. Jag lever drömmen. Drömmen om ”all inclusive” utan en massa störande britter i rummet bredvid eller tyskar som brer ut sig över hela poolområdet.

Det enda problemet är besattheten kring oliver. Bevare mig väl. Deras karaktär är bara underlig och alldeles för stark. Som om de lösgjorts från Lucifers nedre regioner. De faller många i smaken, naturligtvis, men måste de förekomma i varenda maträtt? Vare sig de är berättigade eller inte med sin närvaro så finner man dem där. Dolda som små försåtmineringar. Efter en liter eller två av billigt vin slutar jag dock bry mig och gluffsar i mig dem utan större eftertanke. Tur är väl det. De innehåller massvis med vatten.

Senast satt jag och förundrades över hur road jag kan bli av slumpmässiga historiska fakta som tråkar ut de flesta, inklusive min kära sambo. Och hennes familj. Fakta som inte fyller någon funktion i sig, eller kan tänkas göra det över någon överskådlig framtid. Men när jag läser/hör dem blir jag omedelbart fylld med en glädje och vill dela med mig av dem till andra. Visste ni t.ex att John Wilkes Booth (mannen som sköt Abraham Lincoln) hade en äldre bror vid namn Edwin? Som mitt under brinnande inbördeskrig befann sig vid en tågstation i Jersey City där han såg en ung man trilla ner på rälsen. Förskräckt hoppar han efter och lyckas släpa undan den blåslagna och förvirrade ynglingen precis innan han skulle krossats av ett lokomotiv. Den unga herrens namn? Robert Todd Lincoln, Abraham Lincolns äldste son.

Abraham Lincolns mördare kanske hade behövt få skita lite oftare och därmed skjutit mer sällan. Faciliteterna för sådant måste ha varit hemskt primitiva under hans levnadstid. Att han skulle ha försökt undvika att slita ner sex lager tjockt ylletyg flera gånger om dagen under sådana omständigheter, bara för att få lätta på trycket och kanske filosofera en anning, är inte en helt absurd tanke. Förstoppad och rasist lär inte vara en bra kombination. För någon inblandad.

”Intressant!” -  tänker jag för mig själv, mellan krystningarna. Jag börjar begrunda livets mönster och hur otroligt det är att tillfälligheter kan omforma människors liv. Fylld med en något större livsglädje och ett lättare språng, delvis för att en vikt lättats om inte från mina axlar så en annan region av min kropp, genomför jag den lilla ritualen jag alltid genomför mot slutet av ett toalettbesök. Två små kluttar flyttande tvål, en i vardera handflata, som jag sedan sammanför under vattenstrålen. Medan det enda ljudet i rummet är av vatten som far ner i avloppet lekar jag att mina intvålade händer är två uttrar som brottas. En fantasi som jag ständigt återkommer till inom vattenklosettens fridfulla väggar.

En utter gör trots allt ingen förnär.

”Mamma mia! That’s a spicy copyright infringement!”

Willy:s, företaget som varken bryr sig om korrekta svenska suffix eller upphovsrättsliga konsekvenser. Rebeller i livsmedelsindustrin. Utan fruktan eller sunt förnuft. Nästa vecka hoppas jag hitta Sonic-pulversoppa i hyllorna. Ursäkta, ”Seismic”-pulversoppa så klart.

Anledningarna är flera. Kortfattat handlar det hela om en missnöjesröst angående frågor jag anser enormt viktiga för mig själv och den framtida demokratin. Något som tycks gå helt förbi flera, framförallt högerinriktiga, människor. De brölar ur sig – ”Nämen va? De har ju bara en fråga! Allt det andra då?” och det hela skulle säkert följas upp av ”Äru dum i huvet?” om de inte kommit på sig själva.

Att vi idag ska hota mer av vår personliga integritet på grund av fildelning än vi någonsin gjort för faktiska hot vår nation stått inför, så som fascism och kommunism, finner jag otroligt olustigt och oroväckande. Att tro att den enda frågan PP driver är The Pirate Bays fortsatta spridning av upphovsrättsskyddat material på internet är inte bara en grav missuppfattning, det är nästintill kriminell idioti.

Bör lagen spegla den moral människor i vårt samhälle hyser? Tycker du att din personliga frihet är viktigare än profiten för en industri som inte längre fyller någon funktion? Vill du undvika att förstöra den mest inflytelserika tekniska innovation mänskligheten frambringat sen tryckpressen? Är svaret ja på dessa frågor bör du undra vad i helvete det är våra folkvalda representanter pysslar med. Blockmongons politiska moraliserande undanbedes.

Om man ska vara ett enfrågeparti är frihet en lagom stor fråga.

Om det nu inte är så att det syftar till livsenergi. Vad det nu är för kriterier som används och vilket index det  hela mäts mot är en annan fråga. En fråga som ingen bryr sig om. En mer intressant fråga är om personen som konstruerat denna annons är helt obevandrad i det svenska språket, eller om nämnda individ helt enkelt bara är dum i huvudet.

Jag klarar heller inte av att bli ordentligt förbannad. Efter FRA, IPRED, rättegången mot The Pirate Bay, Victorias bröllop och att facken nu går med på sänkta löner orkar jag inte längre bli arg. För utmattad för att bli ursinnig. En ljuspunkt i vardagen är dock att andra svenskar för en gångs skull tycks göra någon form av uppror. Hur artigt och snällt i tonen det än må vara. Det hela sker nästintill uteslutande i Facebook-grupper, som ingen sen bryr sig om. Men det är en början, en öppning, en chans.

Revolution är så söligt. Jag föredrar att ta en kopp kaffe och diskutera. Ineffektiv är ibland synonymt med behagligt. Om vi bara kunde sammanfoga det hela till ett koffeinstint och småpirrigt blodbad utan stök. Under tiden sitter jag här på hörnet och sörplar medan jag läser klart.

När ekonomin fullständigt kollapsat och gäng av vilda hundar ylandes stryker omkring utanför dörren kan vi hålla oss varma i våra små skjul med tanken av att successionen är säkrad för ännu en generation. Sverige är bevarat. Ett folks framtid räddad. Nu återstår bara att vår kronprinsessas livmoder är fruktbar så är lyckan total. Måtte det bli ännu en härförare av de mått vi är vana vid!

Vilken ren och skär glädje att hennes blivande make dessutom är en man av folket. I dess vidaste bemärkelse naturligtvis. Han må inte vara adlig, men han har en humanoid kroppsform och andas nästan säkerligen någon slags syreblanding. Han bör enligt uppgift även inta näring genom en öppning i skallen. Förvisso av typer och kulörer sällan skådade av oss ur pöbeln. Men det är likväl naturlig näring och inte alls barnasjälar som republikaner antydit. Detta är en förbannad osanning.

Våra medier har utför ett alldeles exceptionellt arbete i att bevaka denna händelse. De har under dagen försett oss med metervis av artiklar och kolumner i ämnet. Mer att följa, oundvikligen.

Deras ljudande kan liknas vid att köra in konkelbär i öronen. Med skillnaden att konkelbär förr eller senare kommer ut igen, på din axel eller golvet, medan Volbeats musikala travestier aldrig kan göras ohörda. De är fast där inne för alltid.

Lägger du dessutom till deras fjantiga machoattityd och estetik har du den den musikaliska motsvarigheten av en Jackson Pollock-tavla. Men betydligt mer likt en spya. Dessutom luktar deras fans förmodligen som en halvsmält kebabrulle och fulöl på väg upp ur strupen en kall lördagnatt. Ska danmark nånsin lyckas producera ett till bra band efter D-A-D på 90-talet? Tveksamt.

Uppdatering på begäran, 12/01/09:

Se på denna video och bedöm själv…

Varning utfärdas, sångaren låter extremt förstoppad. Alternativt retsamt efterbliven.

Ja, det kan jag förstå. Om man medvetet försöker skaffa sjuka barn så bör man uppsöka professionell hjälp omgående. Krya på dig Markoolio. Vi behöver färre fylleslag och mer schlager. Eller allra helst ingendera.